Hellre tårtor än järnrör.

https://www.facebook.com/pages/Hellre-t%C3%A5rtor-%C3%A4n-j%C3%A4rnr%C3%B6r/679235828762975



Järnrör som analogi
 till Sverigedemokraternas politik är inte allt för långsökt. För det mesta är det raka ihåliga rör, drakonisk kriminalpolitik och svartvitt tänkande som gäller.

Ett parti kan dock inte sitta i riksdagen utan väljare. Det är efter dessa man borde bedöma partiet. Inte för att den officiella linjen är sund på något sätt, men vilken typ av väljare ett parti attraherar är rätt talande.

Under min tid som antirasistisk debattör har jag varit med om en hel del tok; inte sällan utagerat av uttalade SD-väljare. Jag har fått veta att homosexualitet är att likställa med pedofili; och om det inte är det så måste jag väl förstå det roliga i att dra den jämförelsen? Att jag är vänsterextremist/kommunist är inte ovanligt att jag får höra (vilket ter sig underligt då jag spenderar rätt mycket tid till att kritisera just vänstern) och sen blev min fjortonåriga bror uthängd av nazistisk media.

Att det resulterat i en del hot och otrygghet för min regnbågsfärgade multikulturella familj behöver jag antagligen inte berätta. Många kan vittna om att detta nästan blir vardag om man väljer att kritisera grupperingar som SD.
Det är lätt att det blir lite av en snyftsaga när man talar om det; men när det är så påtagande är det svårt att som skrivande person inte ta upp det.

Man vill undvika klischén men tvingas att använda sig av den.

Allmänna förstå-sig-på:are och skribenter brukar teoretisera om att en stor del av SDs väljare är de "förtrycktas röst". Politiskt missnöje som resulterar i blind populistisk rasism och homofobi.
Men vart är presskårens och "experternas" ljumma ursäkter för kvinnan som kastat en tårta i ansiktet på Åkesson?
Om Irene Matkowitscs tårtkastning inte var en motreaktion mot ett stort nästintill ogreppbart fenomen så vet jag inte vad som är det. Irene är mer av en förtryckt röst än någon Sverigedemokrat någonsin kommer vara.

Det är en väsentlig gradskillnad mellan tårtkastning och främlingsfientlighet. Det är skillnad på järnrörspolitik och civil olydnad genom tårtkastning.

Alla sunda människor förstår att vi hellre har tårtor än järnrör med i den offentliga diskussionen.