Vi ser detta från dagis ända upp till pensionärshemmen och jag har spenderat mycket energi på att försöka klura ut vad som pågår innanför pannbenet på personer som gör detta.
Om vi börjar från början med barndomen. Föreställ dig en lekplats, ett bollplank, en boll och 10 ungar. 2 av dessa väljs ut som ledare för varsitt lag. Dessa 2 skall nu turas om om att välja sina lag.
1: "Jag väljer 3 för han vinner alltid!"
2: "Jag väljer 4 för han är också bra!"
1: "Jag väljer 8 för hon når långt!"
2: "Jag väljer 10 för hon kan nicka!"
Resten av barnen har inte lekt denna leken innan, så nu blir det svårare.
1: "Hm! Jag väljer... 5!"
2: "Jag väljer 7!"
1: "Jag vill inte ha 6 och 9, ni kan få båda. De är fula och dumma!"
2: "Jag vill inte heller ha dom fulingarna!"
Ett ganska vanligt scenario på lekplatsen. Det spelar ingen roll hur bra 6 och 9 är på att spela, det är något som gör att de sticker ut rent fysiskt. Det kan vara en lukt, ett utseende, ett talfel eller kanske någon av dem skelar. Inget av detta påverkar deras förmåga att sparka på bollen, eller rikta sparken mot planket, men de väljs ändå bort för att de är annorlunda. De passar inte in i mallen!
Vuxenvarianten av detta är då anställningsprocessen. Här ser man liknande argument och det är inte sällan man läser att någon antingen nekats jobb på en intervju eller har blivit sparkad enbart på grund av hur de ser ut.
Jag har sett allt från helsvenskar, uppfödda i Sverige med svenska föräldrar, svenska namn, helklar svenska, men råkar ha ett ursprung (ofta flera generationer tillbaka, men även vid adoption) från ett sydligare eller östligare land, eller om de har andra fysiska aspekter (såsom lite större kroppshydda). Då hör man ofta arbetsgivare säga att de "blivit lurade".
VA? Lurade? Av vadå?
Oftast har de blivit lurade av sina egna förutfattade meningar. Bara för att personen råkar ha en annan hudton än dig själv betyder det inte att de är sämre på att utföra jobbet. Bara för att personen råkar ha sjalen runt ansiktet istället för runt axlarna betyder det inte att de är sämre på att utföra jobbet. Bara för att rösten lät "sexig" i telefonen betyder det inte att den lite kurvigare kvinnan är en sämre receptionist. Bara för att rösten var lite grovare och personen råkar heta Kim och är en kvinna betyder det inte att Kim är sämre på att svetsa. Bara för att ena ögat råkar sitta lite högre än det andra betyder det inte att personen är sämre på att programmera.
Folk säger "Men sätt ett foto på ansökan då!" eller "Nämn att du inte är Kristen i ansökan då!". Varför det? Det är bara ytterligare ett hinder på vägen. Arbetsgivaren söker perfektion och minsta lilla fel som kan hittas betyder att ansökan slängs omedelbart.
Utan foto och utan att nämna sådant som inte har med arbetet att göra får man åtminstone chansen till en intervju och ibland händer det... ibland träffar man en arbetsgivare som redan gått genom många andra och insett sitt egna fel.
Det är dags för arbetsgivare att sluta ha förutfattade meningar om de som skall anställas. Sluta leta perfektion i andra områden än de som påverkar jobbet direkt, för ni kommer aldrig hitta den perfekta människan, den som ser ut precis som du vill och som kan utföra alla jobb samtidigt. Det räcker med att ni redan vill ha anställda som kan göra allt samtidigt, att sedan sätta fysiska attribut som hinder gör bara erat egna arbete svårare och det förstör hela veckan för den som ni sjasar iväg.
Nu tror jag inte att alla arbetsgivare gör detta medvetet, men jag råkar veta att de allra flesta arbetsgivare gör detta fel. Jag är ägare av en blogg som råkade utvecklas till ett magasin och vi blev så stora att vi behövde hjälp. Det tog ett par ansökningar, men jag insåg rätt så fort att jag fallit i samma fälla. Jag sorterade bort vissa personer på grund av stavfel.
Nu kanske det inte verkar så stort och när det gäller skribenter är ju stavning rätt så viktigt, men det gjorde att jag missade innehållet i ansökningarna. Stavfel är lätt att korrigera med diverse verktyg och vi har ju faktiskt en copywriter speciellt för att korrigera sådant. Det är innehållet vi är efter, deras förmåga att hitta sitt mål och skriva om det på ett fängslande sätt.
Det slutade med att vi bl.a. anställde en dyslektiker för hans fängslande sätt att skriva på.
Nu råkar jag ju vara medveten om problemet, så jag kunde upptäcka det, men jag tror att de allra flesta som någonsin kommer att anställa någon kommer behöva denna insikt själva, inte bara för den potentiella arbetskamrat som kommer invandrandes genom dörren utan även för egen del, för företagets bästa.
Företaget mår bäst när människor med rätt förmågor arbetar på rätt position, inte när alla ser likadana ut och har samma namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar