Karlsson: Varför Löfven inte bör ursäkta fascist-stämpeln




Stefan Löfven kallade Sverigedemokraterna för nyfascister efter deras sabotage av budgetomröstningen. Flera toppnamn inom partiet har nu krävt en ursäkt av statsministern.


Det finns många orsaker till varför Löfven inte bör be om ursäkt för uttalandet.
Många tycker att SD i så fall bör be om ursäkt för alla de gånger de kallat alla till vänster om deras egna politik för vänsterextremister. Detta är småaktigt och känns väldigt mycket som sandlådeprat.
Andra känner att SD är landsförrädare och därför förtjänar att hycklas. Även om jag kan hålla med om det, så ursäktar det inte det uttalandet som statsministern gjorde.
Däremot kan vi kolla på hård, kall fakta och se om detta ger utrymme för etiketten.

Wikipedia definierar fascism som en totalitär, nationalistisk och antidemokratisk inställning till omvärlden, med våldsamma metoder och en antidemokratiskt utvald ledare efter ledarprincipen.
Låt oss se om detta passar in på SD:

Totalitär betyder att partiet endast tillåter ett styrande parti. Totalitaristiska stater kallas även diktaturer. Flertalet gånger har SD visat exempel på att hålla med om detta. Allt från tidigare nämnda utnämning av alla andra sittande partier som vänsterextremister till artiklar av ledande politiker, där man kräver saker som kollektiv bestraffning för organisationer (och därmed ett sätt att olagligförklara hela politiska partier om en enda medlem begår brott).

Nationalism handlar inte om att hejja på ett fotbollslag, utan är en världsåskådning där nationens gränser och ursprung är utgångspunkten. Allt utanför gränserna ses som dåligt och endast människor, kulturer och alla ting som har ursprung inom gränserna hör hemma där.
SD har gång på gång visat prov på detta, inte minst när de dagen före budgetomröstningen krävde att de andra partierna omedelbart skulle dra ner på invandringen med 90% för att inte sabotera omröstningen.

Antidemokratiska metoder är något SD använder friskt. När Alliansens ledare Fredrik Reinfeldt avgick fick de en ställföreträdande partiledare, som valts in under ett extrainsatt möte. Nästa år skall hela partiet (inklusive deras väljare) rösta om vem som skall bli den officiella partiledaren. Samma procedur har skett för samtliga 7 partier varje gång ny partiledare skall utses.
SD använder inte denna metod, utan tillsätter sina partiledare under hemliga möten, där endast toppskiktet får vara med. Partiledaren är ofta utsedd väl i förtid, så att denne är redo att ta över så fort den förra är otillgänglig. Det påminner mer om en militär rangordning än ett parti som har ordet demokrat i sitt namn.

Ledarprincipen säger att all makt skall ligga hos en enda person, ledaren. Ledaren är förkroppsligandet av folkets vilja. Det ledaren säger är lag och det bör vara allas åsikt att tycka att ledaren har rätt, även om det ledaren säger inte går att kvantifiera. Med hjälp av censur, propaganda, hemlig polis och utfrysning av alla andra partier ser man till att det endast finns en sanning och denna sanning talas av ledaren.
SD har en lång tradition av försök till censur. Under järnrörsskandalen försökte partiet pressa media till att inte publicera filmen och när filmen publicerats försökte man genom rättsprocesser få filmen tillbakadragen. SD's kommunpolitiker i Norrland försöker censurera kulturfilmer genom ett lagförslag där de skall få bestämma vilken kulturfilm som kommunen skall finansiera. Genom att själva bestämma vilka medier som tillåts på valvakan ser man även till att "rätt sanning" kommer fram.
Propaganda finns det gott om exempel .
I tidigare länkad tidningsartikel vill man skapa en paraplyorganisation till SäPo, som skall vara ett svenskt "FBI", dvs en polisstyrka som kan arbeta i hemlighet utan att behöva hämta behörighet från övriga rättsväsendet.

Såhär med facit i hand stämmer etiketten fascist in på Sverigedemokraterna. Därför bör Löfven inte ursäkta sitt uttalande!

Karlsson: Hur "invandringsproblemet" bör hanteras

Jag är lika skyldig som de jag beskyller, så jag känner mig lite skenhelig. Därför kommer här en artikel som inte går ut på att klaga på någon annans åsikt, utan visa hur man kan göra det annorlunda (och i mitt tycke bättre).
Så hur löser man problemet med att invandrare tar jobben från de som redan bor i landet?

Först måste vi analysera vad det är som hänt, som gjort att företag kan ta in billigare arbetskraft och hur denna arbetskraft blir så billig.
Vi kan ta ett av de äldsta exemplen, de s.k. "Polska Chaffisarna", chaufförer som kommer från hela Europa för att köra lastbil i Sverige. Eftersom man ofta ser bokstäverna "PL" längst back på flaket har Polen blivit beskyllt för att vara stället som de flesta kommer ifrån (även om detta kan vara för att chaufförer från Polen visar var de kommer ifrån mer än de flesta andra).
De kör billigare, längre och följer inte samma regler som Svensk-registrerade chaufförer. Därför är det billigare att låta dem köra ända från sitt hemland till Sverige och köra runt betongblock och liknande för såväl offentlig som privat sektor.

Detta leder dock till att många Svensk-registrerade chaufförer förlorar sitt jobb och får sitta hemma och stirra på telefonen i hopp om att någon annan skall missa sitt jobb den dagen så man kan bli inkallad i sista stunden.

Det är lätt att säga "stoppa arbetskraftsinvandringen" eller "jobb till Svenskar först", men HUR skall man åstadkomma detta? HUR mäter man vem som är "Svensk" nog?
Man kan ju inte mäta efter medborgarskap, eftersom det är många i Sverige som inte har fått medborgarskap, men som fortfarande behöver ett jobb för att kunna betala skatt, mat och hyra. Skall man då säga att man måste bo i landet för att arbeta där? Ja, det är ju rätt så lätt att fixa med en husvagn eller en byschja, så problemet kvarstår.
Att "stoppa arbetskraftsinvandringen" är inte heller en lösning, då detta skulle förhindra den nyttiga arbetskraftsinvandringen. Man skulle inte längre kunna ta in kunskap som inte finns i landet eller fylla ut med utbildad personal som landet saknar.

För att stoppa den lönedumpande och onyttiga arbetskraftsinvandringen så måste man ta hand om källan till problemet. Det är precis vad våran nya regering försöker göra!
Med hjälp av lagförslag som kräver att människor som arbetar i Sverige skall följa Svensk lagstiftning kommer arbetsgivare inte längre kunna dumpa löner. Med stoppning av åtgärder som Fas3 och ROT/RUT kommer snittlönerna att öka och många oseriösa företag kommer försvinna, vilket leder till justare villkor. Med starkare LO och fackföreningar med mer makt kommer kollektivavtalet börja gälla igen.

Jag sa tidigare att jag inte skulle klaga på andras politik, men nu när jag kommit med alternativ känns det rätt bra att påpeka att SD röstat med Alliansen i samtliga av de förslag som lett till försämring av facket och LO och förstärkning av åtgärder som Fas3 och ROT/RUT.
Det är nästan som om SD verkligen vill ha billigare arbetskraft från utlandet.... fast samtidigt skriker de ju "stoppa arbetskraftsinvandringen".


Karlsson: Är Sverigedemokraterna en folkgrupp?

Vänsterpartiets utbildningspolitiska talesperson Rossana Dinamarca blev för en månad sedan anmäld för hets mot folkgrupp för sin tröja, med trycket "SD = Rasister". Justitiekanslern valde i dagarna att lägga ner fallet, med motiveringen att Sverigedemokraterna inte är en folkgrupp.



Detta är inte första gången som en tröja fått SD att anmäla, inte heller är det första gången JK valt att lägga ner fallet i brist på faktiskt brott. Dagen före Riksdagsvalet kunde en man skymtas i Skåne, precis utanför Sverigedemokraternas valstuga, iförd en tröja med en bild på Åkesson, en pistol och texten "Stick hem till 30-talet rassesvin". Skånepolisen var snabbt på plats och mannens tröja blev beslagtagen. SD's representanter på plats valde att anmäla mannen för dödshot. En månad senare lade JK ner fallet med två punkter i sin motivering. Först så gäller tryckfriheten även om trycket sitter på tyg och sedan så måste ett hot ha en viss tyngd bakom sig för att lagen skall se det som ett lagbrott. Endast en tröja med en nidbild räcker alltså inte för att det skall räknas som dödshot.

Låt oss reda ut begreppet "folkgrupp" och se om det verkligen finns ett United States of Åkesson (USÅ).
Om man söker efter definitionen av "folkgrupp" på Wikipedia, så hänvisas man genast till artikeln för "etnisk grupp", där det går att läsa att det generellt finns fyra kategorier som måste uppfyllas för att en grupp skall kallas etnisk grupp.

1) Gruppen är främst endogamisk, det vill säga att de flesta medlemmarna av gruppen gifter sig och förökar sig endast inom den egna gruppen.
Förutom bland mycket dåliga skämt så kan jag inte hitta några tecken på att Sverigedemokrater främst gifter sig med varandra.

2) Gruppen ser sig själva och blir generellt betraktade av utomstående som en särskild kategori.
Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti, Ny Demokrati, Vit Arisk Makt, Bevara Sverige Svenskt.... Nepp, Sverigedemokraterna är inte ensamma i sin kategori.

3) Gruppen hålls ihop främst genom en föreställning om gemensamt ursprung.
Ja, där hittade vi något som stämmer in fint på Sverigedemokraterna.

4) Gruppen skiljer sig från andra grupper genom unika kulturella särdrag, såsom språk, religion och seder.
Här går juryn något isär. SD använder främst Svenska, men det verkar som om de hittar på flera egna ord. Frågan är om det räknas som eget språk eller ej, speciellt när deras påhittade ord, främst orden "invandringspolitik" och "massinvandring", har hittat sin väg in i Svenskan. Även om religionen främst är Kristendom inom SD så har flera inom gruppen uppvisat tecken på ateism.
De seder som brukas inom gruppen är antingen direkt tagna från andra grupper, eller en mindre avvikelse därav. Ett gott exempel på detta är sången som ofta sjungs runt politiska evenemang, "Sverige för svenskarna, tjalalalala", som ju är tonsatt av bandet Boney M och texten är påhittad av Bevara Sverige Svenskt. Denna låt kan numera ofta höras som "Jimmie Åkesson, Tjalalalala".

Personligen skulle jag säga att de även missar punkt 4. Med endast 1 av 4 kriterier uppfyllda är det rätt så säkert att säga att Sverigedemokrat inte är en etnisk tillhörighet. Därför kan brott mot Sverigedemokrater inte falla in i kategorin "mot Folkgrupp".

Min egna teori om varför SD så ofta misstar uttalanden mot dem som "hets mot folkgrupp" är att deras egna uttalanden så ofta sätts i denna kategori. Många av SD's sittande politiker är åtalade för brott, främst gäller det just hets mot folkgrupp eller andra hatbrott.

Karlsson: Hur Beige blev Bruna Bönor


Jag hör ofta människor prata om olika ord i Svenska språket som innehåller färger och undrar hur man skall kunna säga dessa utan att låta rasistisk. 


Ofta är det på skämt, som den där tröjan med trycket "Jag måste säga chokladboll, men jag kan fortfarande säga vitlök". Detta skämt är närapå 30 år gammalt, men på senare år har det fått en viss politisk laddning. Något hände för ett par år sedan, där "vitlökströjan" slutade vara ett skämt för många och istället blev ett politiskt manifest. Vissa personer började sprida falska inlägg i påhittade tidningar och dessa spreds snabbt över Internet. Många blev upprörda och trodde verkligen det var riktiga artiklar.

Sedan kom de riktiga anmälningarna, de som faktiskt gått vidare och i flera fall fått förändring. Många ser inte riktigt skillnaden och det är det som gör normaliseringen så tydlig. När Thyra, 14 år, förra året anmälde ett färgbolag för att ha namngett "beige" som "hudfärg" var det många som blev upprörda. När artikeln sedan spreds om att "Bruna Bönor" också blivit anmält gick många i taket. Problemet är att den första artikeln är sann, den andra är en manipulerad bild som bara ser ut att komma från Aftonbladet.

För de som fortfarande inte kan se skillnaden vill jag nu reda ut ett par skillnader mellan "fallen".
Att säga att beige är "hudfärg" är att påstå att endast beige hud är normalt. Detta utesluter alla andra färger i hudfärgsskalan. Detta separerar människor baserat på hudfärg och är därför rasistiskt.
Att säga "n-boll" är rasistiskt, då "N-ordet" är rasistiskt laddat, därför förbjuds den benämningen på bakelsen.
Att säga ordet "vit", "beige", "brun" eller "svart" i sig har ingen laddning alls. Potentiell rasistisk laddning anges av kontext, inte av ordet. Därför är dessa ord inte rasistiska och det är därför namn som "vitlök", "bruna bönor" eller "svartmålad" inte anmäls på riktigt.

För den upprörde

Innan du blir upprörd nästa gång du ser att ett namn är på väg att illegaliseras genom en bild på Twitter, ta ett par djupa andetag och följ denna guide:
  • Innehåller namnet ett rasistiskt laddat ord?
  • Innehåller namnet en normalisering som utgår från en specifik hudfärg?
  • Innehåller namnet en kontext som gör ett annars oskyldigt ord rasistiskt?
Om minst en av dessa stämmer så kan artikeln vara sann. Om ingen av dessa stämmer är artikeln garanterat falsk.

Karlsson: Sverige sist med att plocka bort rasismen från Pippi.

Så var det dags för ett förlag att plocka bort ordet "neger" från ytterligare en utgåva av en "Svensk kulturskatt". Denna gången är det Pippi Långstrump som fått en titel ändrad av SVT, i enlighet med de senaste 20 årens utgåvor av böckerna.

För ni visste väl att böckerna blivit omskrivna flera gånger? Jo, titeln "negerkung" ersattes redan 1984 med titeln "härskare av kurrekurredutterna", men eftersom det är mycket svårare att göra om ett ord i en redan inspelad film så fick ordet vara kvar där.

Internationellt fick ordet inte ens följa med från början. Läser du exempelvis den engelska versionen, eller ser den engelska översättningen av filmen, så kallas Efraim Långstrump för "fat white chief" (Den Feta Vita Hövdingen) och på tyska blev det "König auf einer Südseeinsel" (Kung av en Söderhavsö).

Hur var det då Astrid Lindgren tänkte? Jo, redan 1970 talade hon vitt och brett om att hon aldrig skulle gjort Pippi så som filmerna kom ut. Med språkutvecklingen och rättigheternas framfart under tiden mellan filmernas skapande och 1970 erkände hon att det var fel att just då kalla honom för "negerkung". Det finns gott om annan rasism i filmerna förutom detta enda ord och dessa ville hon plocka bort också. Dock hade det inneburit att filmerna hade behövt spelas in igen, något som Lindgren inte hade råd med och Svensk Filmindustri inte ville bekosta, så man nöjde sig med att klippa lite i de befintliga filmerna och redigera böckerna.

Nu har alltså SVT beslutat sig att följa Lindgrens önskan och använder modern filmteknologi för att redigera ut ordet som alltså aldrig hörde hemma i filmen. I alla framtida visningar av filmen på SVT kommer alltså ordet vara borta, men de inspelningar som redan finns och de som distribueras via andra medier än SVT kommer fortfarande ha kvar ordet.

Av dessa orsaker, och av många fler, tycker jag därför det är rejäl överreaktion av riksdagspolitiker att kalla detta "början på Sveriges undergång" och av så många att säga att det förstör hela filmen. Filmen är inte förstörd, den är äntligen komplett!

Gästkrönika: Obehaglig förtidsröstning på Sandvikens stadshus.


I fredags
blev jag vittne till en otrevlig händelse när jag besökte Sandvikens stadshus för att förtidsrösta.
Två kvinnor i medelåldern satt vid ett bord och tog emot rösterna, och den ena av dem uttryckte sig nedlåtande om en mörkhyad man som stod före mig i kön.

Av hänsyn till mannen tänker jag inte vara så detaljerad, men jag kan säga så mycket som att han hade glömt att ta med sig röstkortet, och det som fick mig att reagerade var hur den ena kvinnan lät när hon tillrättavisade honom. Självklart ska man informera personer om vad som gäller, och jag är medveten om att saker ibland kan låta värre än de kanske är menade, men kvinnans hätska tonläge och höga suckande fick mig att vässa öronen för att se vart det skulle leda.

När mannen gick därifrån sa kvinnan högt till sin kollega: "Att det ska vara så JÄVLA svårt att förstå. Så mycket krångel och så kanske han inte ens har ett röstkort när det kommer till kritan." Hon verkade nästan ta för givet att vi andra i kön skulle hålla med. Varför skulle hon annars ha pratat så högt?

Jag kunde inte tiga. "Det blir ju inte bättre av att du har den attityden", sa jag. Båda kvinnorna bakom bordet såg ställda ut, som om det plötsligt gått upp för dem vad kvinnan hade sagt. "Nu menade jag ju inte så", sa hon snorkigt. Det blev min tur och ingen av kvinnorna såg mig i ögonen utan stirrade stelt på sina papper.
När jag påpekade för henne att det är hemskt fult att prata om människor på det viset sa hon nonchalant: "Ja, då får jag väl be så hemskt mycket om ursäkt då". Som om det var MIG hon hade talat nedlåtande om. "Jag tycker bara att det är synd att de inte får lära sig hur man röstar när de kommer hit."

När DE kommer hit. Vilka de syftade hon på? Invandrare? Grejen är den att jag hade reagerat på samma sätt oavsett vem kvinnan hade talat illa om. Jag känner mig själv osäker när det gäller röstning och ställer ofta många frågor av rädsla för att göra fel. Men med personer som henne på plats känner man sig inte direkt bekväm att be om hjälp.

När jag kom hem kände jag mig fortfarande illa till mods, så jag bestämde mig för att ringa Sandvikens kommun för att ta reda på vad som egentligen gäller. Jag blev kopplad till kommunens valadministratör och berättade för henne om händelsen. Hon tackade för att jag hört av mig och lovade att ta upp detta med de ansvariga.

Hon bekräftade även det jag själv tänkt: Att de personer som tar emot rösterna är där för att hjälpa och informera människor, och att det inte är okej att uttrycka sig som kvinnan gjorde. Jag hoppas verkligen att de följer upp händelsen så att det inte upprepas.

Vissa kanske tycker att jag överreagerar, att det inte är en så stor grej. Men det får stå för dem. Jag har aldrig varit typen som tiger när jag ser orättvisor. Och som jag sa tidigare, det hade lika gärna kunnat vara jag som hade missuppfattat röstningsprocessen.

Frågan är bara om hon hade uttryckt sig på samma sätt om någon som ser "etniskt svensk" ut?




Gästinlägg: Svarta och vita, tillsammans mot dom rika!

Det är jävligt lätt att skylla på att invandringen är det som kostar samhället mest. Men att dom rika blir allt mer rika är det ingen som gnäller på. SD röstar 9 av 10 gånger med Alliansen. Vilket har inneburit att rika människor har fått skattelättnader och lättare kan förvara sina cash i skatteparadis.

På så sätt ser inte Sverige röken utav dessa skattepengar. Skattepengarna som försvinner skulle man istället kunna ha lagt på skolan, sjukvården och äldreomsorgen.

Så snälla, var inga klassförrädare i valet!
Svarta och vita, tillsammans mot dom rika!

Länk: www.9av10.com
 

// Signerad J.K. - Fabriksarbetare.

Vittnesskildring från en skola i Norrköping:


Vi på Mångfald fick beskrivet för oss av en närvarande hur det var på De Geergymnasiet i Norrköping där rektorn hotade eleverna med polis pga sitt SD-motstånd.

// Nätverket Mångfald.

Klicka för ursprungskälla.
När jag går förbi skolgården så var det en massa fina budskap nedskrivna på asfalten och när jag kollar upp
så ser jag två vaktmästare som håller på "sudda bort" dem med en sjukt stor vattenslang. Eftersom en av vaktmästarna följde efter mig med vattenslangen tills jag gick in så hann jag tyvärr inte filma.
Jag går in och i korridoren träffar jag mina vänner som berättar för mig att vaktmästare och vuxna från skolledningen hade tagit ner alla lappar som några vänner hade satt fast på väggar, skåp, osv, som hade anti-rasistiska/nazistiska budskap

När min första lektion var över började läraren säga "gör inte bort er", "ge dem inte skäl till att fortsätta med sitt parti", "kom ihåg att alla på De Geer är straffmyndiga, så ni MÅSTE låta dem prata". Praktiskt taget så sa hen till oss i slutet att vi inte fick protestera på ett stökigt sätt. Det var lärare som hade hört rykten om att någon skulle tända en smällare, men det hade absolut ingen planerat. Så arg som jag var bestämde mig för att konfrontera läraren framför klassen och säga att vi också har rättigheter och så som hen försvarade SDarnas yttrandefrihet så borde hon också stå upp för vår.

Föreläsningen blev 20 min försenad. Vi fick inte vända våra stolar som vi elever en vecka innan hade planerat, så vi vände ryggarna istället. Vi buade åt några av hennes svar och applåderade högt när våra klasskamrater ställde frågor till henne, bl.a. han som frågade artigt "ursäkta, men när ska du dra härifrån?"

Det fanns två snubbar som var typ "undercover"-poliser. Och 2-3st som man såg långtifrån att de var poliser. Rektorn sa till oss att lägga av eftersom det bidrog till en dålig stämning i aulan. Han sa också att vi måste lära oss att "tycka rätt". Det var så många elever som frågade henne (Paula Bieler, red. anm.) frågor angående invandring osv, och till slut så sa hon till en "vi går till nästa fråga för jag tänker inte ha en diskussion här med dig".

Det var menat att 1:or, 2:or och 3:or skulle få vara närvarande vid föreläsningen, men rektorn sa innan allt började att "1:orna får gå. Det får inte finnas så mycket folk här inne, det handlar om säkerhet".
Norrköpings Tidning kom och berättade för mig och några vänner att "vi har kommit eftersom vi fick ett meddelande om att det var stökigt under föreläsningen".

Vadå stökigt? Skolledningen tog ju för fan våra rättigheter ifrån oss när vi inte fick protestera. Men vi gjorde det ändå fast på ett annat sätt. Vi hade inget val. Dessutom så hade de sagt till oss från början att vara tysta annars skulle vi bli utslängda från aulan (det sa dem förra veckan). Idag erbjöd de oss fri skjuts av polisen om vi ville vara stökiga.

Karlsson: Fallasin och fantasin om SD's 'dubbla parti'

Det verkar som om SD och deras anhängare tror att det finns två partier för varje parti. Ett parti som för politik och ett parti som för sig privat och dessa två är helt separata från varandra.

När partiets medlemmar lever rövare på stan och håller på, så låter det att det är enskilda människors uppfattning. När partiets medlemmar i officiella sammanhang blir utfrysta och deras uttalanden utskällda, så låter det att "partiledarens svar var generella besked på vilka uppfattningar som inte hör hemma i partiet" eller "det var ett exempel".

Var 10% av svenska folket verkligen så långt efter i samhällskunskapen i skolan att de inte förstår att ALLT som partiets medlemmar säger, oavsett om det är i officiella sammanhang eller privat sfär, är uppfattningar som skall delas med partiet? När Reinfeldt säger i privata sammanhang att han tycker ingångslönerna skall dumpas, så är det en uppfattning som generellt delas i partiet. Det är därför Moderaterna är ett parti och det är det som leder folk att bli medlemmar eller stödjare av Moderaterna. När Göran Johansson håller tal om att LO måste få mer makt och att a-kassetaket måste höjas, då delas det av alla Socialdemokrater. Det är kärnan i Socialdemokraternas politik och det är därför man blir medlem i det partiet, om man nu är medlem där.

10% av Svenska Folket tror nu på allvar att det som sägs av högt uppsatta SD-medlemmar i maktposition inte alls har att göra med SD's politik och att dessa medlemmar endast talar för sig själva, men när kamerorna är avslagna är de fullt kapabla att föra den politik de själva vill ha i landsting och riksdag.

Sedan står de alla i kör och gapar "7-klövern gör inget annat än att ljuga för folket"...


Ta avstånd från nazism: inte en höger/vänster-fråga.



Som humanist känner jag att jag bör säga något om de senaste dagarnas händelser kring SvP och demonstrationerna. Det har varit mycket fokus på extremvänsterns utspel och polisens agerande. Det är fullständigt oförsvarbart att använda ammoniak mot polishästar eller att kasta gatsten och dylikt mot polis, nazist och in i folkmassor. Det är också helt oförsvarbart om polisen använder oproportionerligt mycket våld för att lösa sin uppgift.

Men vi får inte göra det här med motdemonstrationer till en höger/vänster-fråga och ta ställning utifrån det. Alla bör veta och komma ihåg att de flesta som går ut på gatan för att visa sitt avstånd mot nazism inte gör det i egenskap av sosse, vänsterpartist eller miljöpartist. Jag har sett gott om alliansfolk på dessa motdemonstrationer. För detta handlar inte om att vara höger eller vänster. Detta handlar om att vara människa och stå upp för mänskliga värden.
Höger och vänster kan bråka om vilken skatteprocent som är bäst, om privatisering är bra eller dåligt eller hur man bäst fixar nya jobb. Men en sak har vi gemensamt, vi värnar alla om mänskliga rättigheter och har en humanistisk människosyn.

I våras var det ett stort manifestationståg mot rasism i Jönköping. Över 1700 personer deltog. Alla partier var välkomna och alla partier var där, utom SD naturligtvis. Moderaterna skämdes inte. De kom i regnjackor med moderaternas logotyp på ryggen och hade med sig banderoller.
Förr kritiserade jag alltid högern för att de inte hjälpte till ordentligt. Det kändes som att vänstern själva fick göra allt jobb för att skydda samhället från rasism, fascism och nazism. Jag har helt ändrat uppfattning om det. Högern syns och högern är med. Jag vet inte om de nyligen har förstått problemet och börjat engagera sig eller om de alltid har varit där bara att jag inte har sett dem. Men det spelar ingen roll. Jag är glad att jag ser dem nu.

Varför ska man kämpa mot nazism? Är inte vår demokrati stark nog för att klara av att ge utrymme även för antidemokratisk propaganda? Dessa tankevurpor har irriterat intellektuella i alla tider. Om man ger antidemokratiska krafter fritt spelrum kan de på helt demokratiska vägar växa sig så stora att de får mandat att avskaffa demokratin.

Så hur ska vi ha det? För att få svar på frågan måste vi gå tillbaka i historien och se hur det har gått förr. Hitler kom inte till makten med helt odemokratiska medel. Han reste land och rike runt och spred nazistisk propaganda med demokratiskt godkända metoder. Hur det sedan gick känner förhoppningsvis alla redan till. För man ska veta en sak, demokrati betyder egentligen bara folkstyre. Om tillräckligt många människor anser att en viss grupp människor bör avlägsnas eller dödas, då är det helt legitimt och demokratiskt att faktiskt förinta dem. 55 miljoner döda människor senare insåg vi att det kanske inte var helt lysande att ge nazister fritt spelrum.

Vi frågar oss gång på gång hur det kunde gå så långt under andra världskriget. Svaret är precis framför våra näsor. Precis såhär kunde det gå så långt. Det vi ser är en upprepning av historien. Medan nazister sprider människoförakt och menar allvar med att avskaffa demokratin så sitter vi och funderar på om det är okej eller inte att nazister får marschera och skrika hatiska slagord på gatorna och vi blir sura på motdemonstranter. Hur många människor kommer att vara döda när vi har diskuterat klart och kommit fram till att nazism är oacceptabelt och oförenligt med en demokratitanke, trots allt? Jag är således helt för att skärpa de lagar som gör det svårare för extrema grupper att hota, hetsa och uppvigla mot folkgrupper samt sprida historie- och faktaförfalskade uppgifter.

Samtidigt kan jag inte poängtera klart nog hur mycket kritik som extremvänster förtjänar. Om man menar allvar med sin humanism så rimmar det väldigt illa att hota och våldföra sig på nazister. För de är de facto människor. Om man menar att alla människor bör bemötas med respekt så kan man inte använda fascistiska metoder. Bortsett från att hat föder hat så är det politiskt självmord att hetsa mot sin motståndare. Om man vill att en person ska lämna nazismen bakom sig måste man erbjuda ett alternativ, öppna sina armar och vara beredd att förlåta. Att rikta okontrollerat hat kommer inte att få någon nazist mer vänligt inställd.

Jag är varken dum eller naiv. Jag vet vad en nazist är och han kommer inte att bli min vän bara för att jag ger honom en kram. Deras hat är chockerande hänsynslöst. De marscherar förbi judiska skolor och skriker hatfyllda slagord på självaste 75årsdagen av kristallnatten. Hatet är djupt och grundar sig ofta i en känsla av att inte vara delaktig i samhället och att alla vill dem illa. Vi måste stå i den här stormen. När de hatar som mest måste vi visa att vi står kvar och kämpar emot, även för deras skull. Vi måste visa dem att deras åsikter är oacceptabla men att de är accepterade och respekterade som människor. Vi måste skälla och debattera och vara förbannade. Men vi får aldrig använda hat, hot och våld eller låsa deras möjligheter att ändra åsikt.

Vi får aldrig ge upp tron på dem som människor och individer. För när vi gör det har vi blivit dem.

På onsdag klockan 10.00 kommer SvP till Hovrättstorget i Jönköping. Kom dit och ta ställning. Men snälla, gör detta till en tillställning värdig en demokrati och med respekt för alla människors lika värde.



Skrivet av Sandra Hila.

Ofrivilligt perspektiv: Marsch och Motdemonstration (Uppföljning).


Helgens demonstrationer mot nazisterna bör först och främst ses som en demokratiyttring. Att orera om en ren genpool, kasta ammoniak (om någon nu gjort det) eller rida på folk med tunga djur bör inte ses som det. Ingen av de nämnda våldsyttringarna kan legitimeras särskilt lätt.
Att folk rör sig ute på gatorna när människofientliga grupperingar får rätt att hålla tal är något en bör hoppas på istället för avråda ifrån. Motsatsen torde sig vara att folk håller sig hemma och inte luftar sina åsikter.

Jag ställde en hypotetisk fråga i en tidigare post: Hade nazisterna ställt in utan tillstånd?
Jag betvivlar att de hade gjort det; folk kommer fortsätta vara nazister och bete sig därefter. Att låta bli att ge nazisterna tillstånd för att hålla torgmöten skulle kunna leda till att man som samhälle lägger bördan på rätt part; nazisterna. Det skulle också vara en signal från samhället att man har lyssnat på alla de människor som demonstrerar. Mobiliseringen i Jönköping, Kärrtorp, Göteborg eller Malmö är inga bagateller.

Samhälleligt engagemang mot nazismen gör det svårt för skiten att slå rot och det i sig är nog viktigare än något förbud. Men att ge motdemonstranter rätt, det vill säga att det medges från myndigheternas håll att nazismen inte ska finnas på våra gator och torg till vilket pris som helst, skulle kunna vara ett en del av detta samhälleliga engagemang. Med tanke på den senaste tidens händelser så är det ett scenario man i alla fall måste fundera på.

Uppenbarligen är många desillusionerade med hur situationen ser ut just nu. Det ger en inte en rätt att bete sig hur man vill som motdemonstrant, men det är ändå i slutändan på statens och polisens planhalva bollen ligger. Med tanke på att polisen och staten har mandat att skydda medborgarnas säkerhet så är det i första hand dem man måste vända sig till för frågor när något väl går fel. 

En demonstration där man slussade iväg nazister istället för antirasister skulle ha varit att föredra. Det i sin tur skulle nog det hjälpa polisen att återfå delar av allmänhetens goda förtroende. Just nu verkar förtroendet sina fortare än någonsin.

Författaren skriver även på Ofrivilliga Spasmer


Debattsvar: Det är viktigt att inte sprida myter när vi tar ställning.


Detta är ett debattsvar på ett gästinlägg vi publicerade förra veckan.
// Mångfald


Hej, mitt namn är David, antirasistisk debattör och kriminalvårdare. Det är nog hälften antirasist och hälften kriminalvårdare som gör mig tvungen att besvara det anonyma gästinlägget.
Jag förstår debattörens intentioner med sitt inlägg. Hen vill slita frågorna ur händerna på Sverigedemokraterna och bryta nya frågeställningar. Det förstår jag till fullo, men tyvärr landar det i exakt det vi kritiserade Folkpartiet för att ha gjort under valrörelsen 2006. Debattören levererar en populistisk kravlista på vad vi borde ställa mot nyanlända flyktingar för att ”motverka problemen som vi orsakar när vi tar emot flyktingar”.

Redan den problemformuleringen
är problematisk. Det är lite som när Reinfeldt menar att det inte finns någon massarbetslöshet, i alla fall inte bland etniska svenskar mitt i livet. Underförstått, det är invandrarna som är problemet och genast fiskar vi i grumliga vatten. Går det inte att kritisera invandringspolitiken utan att vara rasist? Ja, det gör det, men inte genom att ställa invandrare och flyktingar mot infödda svenskar. Då har vi genast hamnat i fel spår.
Några exempel ger debattören på saker vi inte borde ge flyktingarna. Fängelsehotellen. Vi borde även, enligt debattören, undervisa om lagar och hur man sköter sig i Sverige. Jag kan nog först garantera debattören att människor från andra länder har lika stor insikt i rätt och fel som vanligt folk i allmänhet. Det som stör mig är debattörens undertoner av ”jag är inte rasist, men”, när Hen insinuerar att flyktingar inte förstår rätt och fel. Undrar vart den informationen kommer ifrån? På samma vis fortsätter debattören att dryfta den kända myten om fängelsehotellen. Jag kan direkt avfärda den som trams.

Efter att ha arbetat på anstalt med högsta säkerhetsklass sedan 2010 vet jag vilken outhärdlig smörja den myten är. Det är ett hån mot de tusentals hårt arbetande kriminalvårdare där ute som kämpar mot ett allt hårdare klimat, allt tyngre kriminellt belastade klienter i kombination med säkerhetskrav som ökar, samtidigt som den vårdande biten med rehabilitering, samtal, behandling, klientnära arbete blir en allt viktigare ingrediens. Som klient möts du av höga betongmurar, säkerhetskameror överallt, palestinatråd och celler på 6-7 kvm. Är du dessutom flykting från ett annat land innebär frihetsberövandet oftast slut på kontakten med anhöriga och hemlandet. Jag menar inte att detta är fel, vi måste ha en kriminalvård av hög klass för att kunna möta upp samhällets krav på säkerhet och kontroll. Men det är grovt orättvist att hävda att Sveriges anstalter är hotell. Myten om fängelsehotellen drivs för övrigt hårt av Kent Ekeroth som motionerat i riksdagen om den så kallade ”fängelselyxen”. Det är en känd populistisk myt som saknar bäring i verkligheten.

Kan vi inte bara konstatera det uppenbara. Att folk från andra länder är som oss. De vill också arbeta, men i Sverige tar vi inte hand om kompetensen. Vi har världens mest högutbildade taxichaufförer. Och jag tror nog att de flesta vill lära sig svenska. Testa någon gång att lära dig ett helt nytt språk från grunden i vuxen ålder. Jag beundrar de män och kvinnor som faktiskt lyckats med detta. Fortfarande finns en avdelning på Volvo i Köping där ingen talar svenska. Alla pratar finska. Och jag tror att det även är förbjudet att våldta, råna och mörda där ifrån flyktingarna kommer. Bara det att mördandet står staten för, det är därför de flyr.

Hur ska vi göra då?
Vi ska upphöra med att sprida rasistiska myter, konstatera att folk är som oss, bara med andra livserfarenheter, och sluta påstå att flyktingar från andra länder inte kan föra sig i ett demokratiskt öppet samhälle. Om du vill ha ett samhälle för alla, i en öppen demokrati som tar sitt samhällsansvar, då röstar du inte på Sverigedemokraterna, utan på någon av de andra.


Skrivet av David Sällström.

Gästinlägg: Vi ska hjälpa och vi ska ställa krav.


Jag vaknar upp i mitt trygga Sverige och beklagar mig över att sambon inte stängde fönstret, kallt. Samtidigt i Norra Irak dör människor då de måste gömma sig. Utan mat, vatten och skydd från värmen. 
Jag sitter och beklagar mig över att jag måste laga mat innan jag åker till jobbet, medan barn runtom i världen svälter. 
Jag suckar över att få jobba långa pass, för att få en lön som jag egentligen inte ens behöver för att klara mig, medan föräldrar runtom i världen försöker hitta alla möjliga arbeten för att kunna ge sina barn mat. 
Det hade varit ganska skönt att vakna upp och som en väldigt stor del av de rika ländernas befolkning bara bry sig om sina små problem och slå över när nyheterna blir jobbiga. Men jag är stolt över att jag inte fungerar så. 

Samtidigt är det tragiskt att Sverige inte inser problemen som vi orsakar när vi tar hit flyktingar och inte ställer krav. Det är synd att SD, SVP och andra missnöjespartier ska behöva sprida hat för att vi ska förstå. 

Vi SKA ta hit flyktingar, vi SKA hjälpa, det tycker jag till 100%. Men inte utan krav och inte genom att göra det halvdant.
Invandrarna ska integreras, inte placeras på samma ställe. 
Vi måste utbilda om vår kultur och om våra lagar, och inse att detta faktiskt är nyheter för många. Om vi inte utbildar så vet ju inte invandrarna heller när dom gör fel, lätt att peka finger då. 
Vi måste även informera om att det i Sverige ska vara fred, de konflikter man flydde ifrån lämnar man där, eller så får man stanna kvar.

Vi måste visa att det
även i Sverige finns konsekvenser, det ska inte vara som att bo på hotell om man bryter mot lagen (Detta självklart gällande ALLA).

Ska du bo i Sverige SKA du försöka lära dig svenska, inget snack om saken. Och du ska gå till AF och försöka få ett jobb, precis som vi andra. 
Vi måste prioritera, vi kan inte ta hit ALLA, från ALLA länder. Omöjligt. Och de som själva kommit hit är tyvärr inte alltid de som främst behöver hjälpen, för det kostar att fly. 
I första hand bör vi skicka ner hjälp till länderna och ta hit de som främst behöver det. Då tycker jag att vi är så "effektiva" som möjligt och DÅ kan vi ta in det antalet som vi gör idag utan att skapa problem.

Så frågan är ju nu Löfven, Reinfeldt, Fridolin och alla andra politiker som vill förbättra Sverige. Vad gör NI? Varför vågar ni inte ta i detta ens med tång? Det är sunt förnuft, det ska inte behöva skapas missnöjespartier för denna frågan, GÖR ERT JOBB! Sluta vara så förbannat rädda för att inte vara politiskt korrekta och ta tag i det som behöver förändras, för Sveriges skull, för flyktingarnas skull och för integrationens skull! Visa varför vi ska rösta på er!


Ofrivilligt perspektiv: Att undvika konsensus.

Bildskapare: Muhammad Rafizeldi.

Vissa skulle säga
att rasisternas agenda och politik är så idiotisk att den talar för sig själv. Andra tycker att en fortfarande måste hitta mer effektiva argument för att motverka rasismen. Inte en helt osund tanke kan tyckas, men frågan är om det verkligen behövs?

Personligen tillskriver jag mig det första påståendet: rasismen och fanatismen i Sverigedemokraternas partiprogram står för sig själv. Att det finns ett glapp i form av brist på diskussion kring invandring och integration är i min mening ett falskt påstående. De resterande sju riksdagspartierna har olika åsikter i dessa frågor och SD belyser inte frågorna i nytt ljus.
Kort sagt, invandring och integration diskuteras. Att det inte skulle pratas om är en modern myt som SD när sig på.

Händelsevis är det många SD-motståndare som ekar resonemanget om att invandring och integration undanhålls från den politiska debatten. Ett resonemang jag tror är falskt men som illustrerar att det finns väsentliga skillnader även inom motståndet. När skillnaderna uppdagas manar en hel del personer till att en ska sluta leden; vi bör inte påtala skillnaderna. Det är fel väg att gå och jag ska argumentera varför jag tycker så:

  • För att politiska meningsskiljaktigheter och antirasism går att förena. Mångfald i praktiken inkluderar skillnader.

    Antirasister av alla kulörer bör våga att ta politiska ståndpunkter utöver motståndet mot rasism. Vädjanden om att "vi måste stå i enad front" eller att antirasister ska hålla något konsensus inom motståndet är orealistiskt. Det är värt att ifrågasätta om det ens är önskvärt till att börja med.

  • En behöver inte lägga band på övrigt politiskt engagemang för att antirasismen som rörelse ska vara slagkraftig. Det finns skiljelinjer och en bör uppmärksamma dem.

    De som ändå lägger band på sig lever i någon mån upp till nidbilden rasisterna målar upp; att det inte skulle finnas någon skillnad mellan övriga politiska inriktningar utöver deras egen. Med det sagt, risken att leva upp till nidbilder bör inte avskräcka människor från att ha en åsikt. Men att praktisera mångfald och inte bara predika om det är i sig ett argument för uppmärksamma skiljelinjerna inom antirasismen.

Givetvis finns det situationer då en diskussion om uppenbara motsättningar i stil med "marknadsliberalism vs. socialism" kanske inte är av högsta prioritet. Men det är av vikt att dessa diskussioner sker även via antirasistiska forum. Det upplysande samtalet bör ses som ett ideal. Argumentation antirasister emellan skapar ofta den friktion som behövs för att skapa värme och ljus. Diskussionen måste finnas för att det finns lösningar på problem som är bättre än andra. Att våga att tycka olika är viktigt och kan mycket väl verka som en fackla i det likformiga rasistiska mörkret.

  • För att försöka leva upp till ett falskt konsensus är ett hinder. Att samtala om det som skiljer antirasister åt är ett steg i rätt riktning för att en ska kunna se antirasismen för vad den är:

    Ett brett spektrum av individer och tankegångar, olika infallsvinklar och förklaringsmodeller. Konflikten mellan dessa synsätt kan skapa nya sätt att se på hur folk tillämpar sin antirasism. Det manar en till att räkna med nya aspekter av den rådande situationen, se till de förändringar som sker i samhället och leder till ökad förståelse antirasister emellan.
                                                                                                             
  • För att det uttala uppenbara: rasism är alltid rasism.

    Men rasismen är inte helt statisk. Den "nya nationalismen" och den högerextrema vågen i Europa är ett tecken på att även rasister anpassar sig och reagerar på samhällsförändringar. Motkraften kan därför inte sträva efter att vara statisk.

Mitt påstående är att det ligger i ens intresse att kritisera ens egen rörelse och att det finns tendenser inom den antirasistiska rörelsen som vill utesluta eller begränsa kritiken. Kritik och meningsskiljaktigheter är en förutsättning till varför antirasismen finns som rörelse till att börja med. Varje vädjan om att lägga band på sig "för sakens skull" bör därför bemötas med skepsis.

Är det trots allt inte just det rasisterna gör? De vädjar folk att lägga band på sig själva för "folkets och nationens skull", etc.

På många sätt är dessa vädjanden början på slutet av det öppna samhället. Det är en tendens en bör vara misstänksam mot. Även om det betyder att en ibland måste kritisera det som en håller mest kärt.

Även publicerat på Ofrivilliga Spasmer.


Ofrivilligt perspektiv: "antisemitism" när SD själva får välja.


Att Sverigedemokrater
är snabba att kalla Israelkritiker för "antisemiter" talar väl rätt mycket för att deras världssyn grundar sig på motsättningar mellan olika folk. Ekeroth & Co ser Gazakonflikten som en konflikt mellan judar och muslimer. Inte en konflikt mellan en erkänd stat och en stat som kämpar för att bli erkänd. Det handlar inte om ockupant och ockuperade.

Det är inte så svårt att se islamofobin mellan raderna när de försvarar "judarna", representerade av de mångkulturella staten Israel, och kallar alla som är skeptiska mot Israel för antisemiter. Konflikten är mellan de stereotypiskt karaktäriserade "folken" och det är underförstått att muslimen axiomatiskt är fienden.

Det är ett textboksexempel på den rasistiska nationalismen logik. Det måste handla om judar mot muslimer, det får inte handla om människor; människor oavsett etnicitet. Det får inte handla om ockupant och ockuperad utan det måste ha etniska övertoner. Ockupanterna och de ockuperade är i SDs värld kvalitativt skilda just på grund av etniciteten.

När resten av världen ser en konflikt mellan människor så ser SD oundvikligen en konflikt mellan etniciteter. Rasismen skulle inte kunna vara mer tydlig. Att man använder hemmasnickrade stereotypa "judar" som slagträ i debatten säger ändå sitt. Israel/"judarna" blir ett verktyg i kampen mot Islam, när SD själva får välja.


Bonus:



Svar till Linda Skugge; Vem är du att kalla andra lata?

Hej Linda, när jag läser din debattartikel blir jag inte bara ledsen utan också illamående. Den totala bristen på mänsklighet och solidaritet du har inom dig blir mer än tydlig när du skriver ett sådant här debattinlägg. Du skriver i princip att jobb finns att tillgå bara man slutar vara lat och för fin i kanten. Din debattartikel är visserligen från år 2010 men då den har delats väldigt mycket nu i dagarna så känner jag att det är väldigt aktuellt att den möter motstånd nu också, år 2014.

Man kan väl börja med att berätta lite om sig själv, jag lever med min ensamstående mamma och min gravt handikappade bror. Utöver det har jag en äldre syster och en äldre bror som inte längre bor hemma. Under hela min uppväxt bodde vi på min orts klart mest omtalade område. Det var området där alkoholister och invandrare bodde, i princip inget annat. Människorna som bodde där ägnade sig åt knivslagsmål och missbruk. Oavsett vem du var, hur du än såg ut eller vad du än hette så kunde folk börja kolla snett på dig om du sa vart du bodde. Även arbetslösheten har under perioder varit stor här. Kort och gott skulle man kalla området för ett underklassens område.

Vad du inte alls belyser i din debattartikel är att alla människor har olika förutsättningar. Det är just det som gör mig mest illa, du tror att det i sann borgar-anda ”bara är” att vässa armbågarna och faktiskt skaffa sig en anställning. Du belyser inte de tusentals människorna som dag ut och dag in väntar på att få en remiss till en doktor som kan bota diverse krämpor. Och du nämner varken människorna som dagligen utsätts för den strukturella rasismen som finns ingrott i vårt samhällssystem eller alla tusentals individer som lider av sociala fobier i olika grader.

Världen är bra mycket större än lathet kontra icke lathet. Självklart vet både du och jag mycket väl att det finns människor runt om i vårt avlånga land som inte alls är intresserade av att jobba, människor som bara vill lalla runt. Men att inte inse hur oerhört liten minoritet dessa människor är, ja det är inte något annat än totalt vansinne! 

Jag vill inte låta som ett språkrör för underklassen eller för människor som har haft det sämre ställt, verkligen inte. Tvärtom tror jag att alla har en viss kapacitet till att klara och försörja sig själva om samhället tillåter. Utan det enda jag vill är att alla hundratusentals människor som lever arbetslöshetens eviga land med privata, pengautsugande bemanningsföretag,snäva bidrag,dyra utgifter och allt vad det innebär faktiskt ska få någon upprättelse, upprättelse för den käftsmäll du kastade ifrån dig. 

/Dennis, för nätverket Mångfald. 

Karlsson: Högerns logik och retorik.

Populära ord finns det många av, men ca. 10% av svenska folket tycks fastna för vissa av dem mer än andra. Idag vill jag prata om den retorik man ofta ser i kommentarsfält från SD-anhängare och annat högerfolk.

Bild av Marcus Quigmire.
Läser du kommentarsfälten på vilken artikel som helst som handlar om någon som är löst associerad med Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti eller något annat av de högerextrema "partierna", så kommer du se mycket av samma sak. Efter ett tag känns det nästan som om du läser någon slags copy-paste-roman snarare än sakliga argument förda av logiskt tänkande varelser. Högern skriver ofta i trendord. Om någon refererar till något som hänt tidigare så får man oftast läsa i inlägget därefter ett väldigt missriktat "cirkellogik". Om en person säger något emot SD's politik och hänvisar till något mer vänster än SD (vilket är de allra flesta andra partier), så ser man oftast "PK-kommunist" eller det något brutalare "kommunistsvin" alternativt "vänsterextremist" i nästa inlägg.

Det jag personligen tycker är något underhållande när jag läser dessa saker är att de ofta beskriver sin egna situation eller sitt egna inlägg. Det blir någon slags metahumor av det hela, när man läser saker som:
När verkligheten inte passar in i ideologin och agendan, så förvränger man verkligheten i sann PK/kommunistisk anda. 
i kommentarsfältet till en artikel om hur SD's hela valkampanj gick i stöpet när det visade sig att det inte alls fanns organiserat tiggeri. I själva verket är det SD, som i sin valkampanj förvred verkligheten och baserade sina "källor" på rent subjektiva antaganden av ett fåtal anonyma personer i Skåne (dokumentet hade till och med varningstext om att detta var subjektiva antaganden).

Ordet cirkelargument eller cirkellogik används oftast när någon annan under flera inlägg ger utlägg för sina argument. Ett färskt exempel för min egna del är när jag debatterar den nazistiska symbol som SD's ordförande för Stockholmsdivisionen, Robert Stenkvist, sågs bära under Almedalsveckan. När min motdebattör frågar om alla runor är nazistiska svarar jag med att det bara är de som används av nazistiska organisationer som blir symboliskt laddade. När en tredje person då hoppar in och frågar om en symbol som SD skulle använda då blir nazistisk svarar en fjärde person med att SD är ett nazistiskt parti, därför skulle symbolen bli nazistiskt laddad.
Detta fick genast påhopp av de båda SD-anhängarna, som anklagade det för att vara ett cirkelargument. Båda skrev nästan kopior av varandras inlägg, postade inom sekunder från varandra, med argument som "Detta gjorde cirkelargumentet komplett. När SD skapar en symbol blir den nazistisk och när SD bär en nazistisk symbol blir SD nazistiskt."

Jag tror inte dessa personer vet vad cirkellogik är, men detta är ett perfekt exempel på vad som inte är cirkellogik. Låt oss bryta ner det för dem som inte riktigt hängde med:
1) Om en person bär nazistiska symboler är det en indikation på nazism hos personen
2) Om ett nazistiskt parti börjar använda en symbol blir symbolen nazistiskt laddad
3) Därför är en person som bär en symbol från ett nazistiskt parti troligen en nazist

Om man läser dessa tre steg så finns det inget i det som refererar tillbaka till sig själv. Här är ett exempel på cirkellogik:
1) En person påstår att en som bär nazisymbolik är nazist
2) Personen påstår att ett nazistiskt partis symboler är nazisymboler
3) Personen påstår att partiet jag håller kärt är nazistiskt
4) Personen måste tycka att partiet är nazistiskt för att partiet bär symboler de själva skapat

Problemet är att ingen av oss två som inte är SD-anhängare har nämnt att personen i fråga skulle vara nazist för att denne bär symboler från SD, därmed faller punkt 4 ovan.

PK, eller Politiskt Korrekt, är ett annat ord som ofta slängs ut. Detta blir oftast ett skällsord och riktar sig mot alla meningsmotståndare. Politisk korrekthet handlar i grund och botten om att man inte skall slänga ur sig ord och symbolik med viss laddning då dessa kan uppröra folk i onödan. Efter införandet av politisk korrekthet i hela västvärlden under 70-talet, som svar på 50- och 60-talets ganska hårda utbud av ord, har flera ord i stort sett försvunnit från allas vokabulär... utom de på högerkanten. De som slänger ur sig dessa ord bara för att de kan, de som inte bara ser det som att det inte finns något fel i att förolämpa någon annan, utan ser det som deras rätt att göra detta. Dessa personer gillar inte att det kan ses som fel att slänga ur sig symboliska ord.

Märker ni också ett tema här? Rasister, nazister och högerextremister som inte ser kopplingen mellan deras egna ideologi och symboler för denna ideologi? Som tar illa upp om någon kallar dem för rasist, nazist eller högerextremist efter att de använt symboliken? Jo, jag tror vi hittat en av källorna till föraktet här.

Extremt motexemel är en annan retorisk mekanism som ofta används. Jag har fortfarande inte sett ett enda exempel på detta där motexemplet inte är byggt på ett löjligt antagande om associationsskuld. I exemplet ovan om nazistisk symbolik svarade någon med "Men jag ser ju varenda vänster-jävel gå runt med Che Guevara på en tröja. Betyder de att personerna som bär dessa är massmördare, precis som honom?".
Detta är ett extremt exempel som först bygger på antagande om att det skulle stämma att "varenda" person från vänstersidan bär tröja med detta tryck. Efter det måste vi ju anta att varenda person som går runt med en symbol för något är en karbon-kopia av symbolikens ursprung. Anklagandet om nazi-märket var inte att Stenkvist skulle vara Hitlers reinkarnation, utan att han skulle sympatisera med ideologin. Motexemplet kräver dock att alla som bär symboliken skulle härma handlingarna från ideologins grundare.

Sedan har vi min favorit: "Jag såg det på stan"-argumentet! Det är här som debattören oftast förlorar all trovärdighet, när denne har lagt ut ett påstående som verkar så fruktansvärt befängt och någon ber om källa för påståendet och svaret blir något liknande "Jag ser det på stan varje dag".
Jag skulle kunna göra en hel artikel bara om felen med detta argument, men jag skall försöka förkorta det här.

Låt oss tala ett neutralt språk, matte!
Personerna argumentatören kan se vid varje givet tillfälle är en liten procent av de som rör sig utanför sin lägenhet vid den tidpunkten. Detta utgör en ännu mindre procent av de i landet som passar in på beskrivningen. Dessa i sin tur utgör inte ens 1% av hela världens befolkning av denna beskrivning.
Argumentet framförs alltså på en liten procent av mindre än 0.1‰ (eller 1% av 1%) av alla som personen talar om. Och av dessa är det inte ens alla som gör vad personen anklagar dem för!

Det finns otaligt fler exempel, jag skulle kunna skriva en hel ordbok med trendord som högern använder sig av, men det känns nästan som om någon redan gjort detta. Min mening med denna artikel var att försöka hitta en gemensam nämnare till allt detta, men jag tror att svaret är för enkelt för det. Jag tror att det helt enkelt är svårt för majoriteten av dem att formulera riktigt vad de tycker och tänker. Det känns på något sätt rätt, men de kan inte riktigt beskriva varför det känns rätt och därför kopierar de texter från andra som kunnat beskriva känslan. Problemet uppstår när denna beskrivning inte heller följer någon form av logik, annat än den obeskrivbara känslan som de inte kan uttrycka i annat än hat och hatiska handlingar.

Det är föga förvånande att man ser många artiklar om högerextremism, rasism och xenofobi när man söker efter psykologiska förklaringar till att inte kunna beskriva sina känslor.

Utpekad av rasister: En intervju med den utpekade.

På den rasistiska nyhetssidan 'Nyheter Idag' skrev den tidigare SD-engagerade opportunisten Chang Frick hjärtskärande om en pojke som tvingats se sin mamma bli misshandlad av en motdemonstrant vid ett av SDs torgmöten.
Som många andra gånger när rasistiska personer är inblandade visade det sig senare inte vara riktigt hela sanningen. Metros Viralgranskaren kikade närmare på det hela. Händelsen visade sig vara  resultatet av en rasistisk provokation. Pojkens mamma ska skrek nämligen: "åk tillbaka hem" till motdemonstranterna. Vi på Mångfald bestämde oss för att intervjua D som blev utpekad om hennes perspektiv.


Kan du beskriva kort vad som hände den dagen?

D: Jag hade inga planer på att demonstrera. Jag satt och pluggade matte i en lokal nära torget då en av mina kompisar sa att Jimmie Åkesson skulle komma till torget. Vi gick dit och använde enbart våra röster. Vi ropade "inga rasister på våra gator!"

Då ber den 33-åring kvinnan, som har sin son framför sig, mig "att åka hem". Enligt henne så syftade hon på att jag skulle åka tillbaka till min lägenhet. Jag tolkade det hela som att hon bad mig åka hem till mitt land eftersom det kom från en SD-sympatisör.
Vi demonstranter höjde rösterna och fortsatte ropa: "inga rasister på våra gator". Då går 33-åringen fram till en utav de fem poliserna som var där och säger att jag har hotat henne. Hon provocerade mig och gav mig en örfil med öppen handflata över höger kind, där jag fick en skarp rodnad, och i ren reaktion så slog jag tillbaka.

Hur känner du inför det hela idag?

D:
Jag känner mig rätt kränkt med tanke på alla hot/hat-meddelanden jag har fått och att jag blev uthängd på främlingsfientliga sidor. Det var inte speciellt kul.
Jag har dock fått en massa stöd också, men jag är fortfarande otroligt chockad över att just jag blev utpekad.

Hur ser situationen ut nu. Jag förstår att du har anmält det hela till polisen. Har de behandlat din anmälan?

D:
Jag har inte fått något besked från polisen ännu. Men jag har anmält att jag har blivit uthängd.
Polisen är sega och jag tror inte att dem prioriterar mitt fall före andra.

Har ditt liv påverkats av att du blev utpekad? Vilka konsekvenser har det fått?

D: Jag blev ledsen för stunden, men med allt stöd av både främlingar och nära så klarar jag mig. Jag känner mig fortfarande rätt kränkt med tanke på allt som skrivs/skrevs på internet. Främst på de främlingsfientliga sidorna. Men man ska inte ta åt sig.

Jag vill bara dela med mig av min version och få den spridd. Kvinnan som slog mig fick sin information spridd med hjälp utav de främlingsfientliga sidorna . Jag vill även tillägga att polisens agerande när detta hände var uselt. Jag blev otroligt besviken på att ingen utav de fem poliserna som var i närheten ingrepp.


Efter en stunds konversation kring frågorna jag ställt så vill D tillägga att "Innan detta hände så visste inte jag hur media fungerade men nu vet jag det. De kan göra en myra till en elefant". Kvinnan som attackerade henne försökte göra sig själv till ett offer trots att det var den 33-åriga kvinnan som börjat det hela. Kvinnan ska bl a påstått att hon fick en blackout. Detta trots att D berättar för mig att hon "var i chocktillstånd efter smällen jag fick utav kvinnan. De känns inte som att man ska ta stryk ifrån någon som uttrycker sig främlingsfientligt. Jag var chockad och fick knappt till mitt slag tillbaka".

Ofrivilligt perspektiv: Spräng nationalismen.



Jag har alltid haft svårt
för det här med att "ta tillbaka flaggan" från rasisterna. Behöver man inte värdesätta andra saker än flaggor och nationer? Jag tror inte att man behöver ta tillbaka nationen från rasisterna. Vi behöver värdesätta människorna och inte territoriella avgränsningar. Vilket är nationalismens yttersta manifestation.

Skepticism mot nationalism, även snäll sådan, borde vara en norm. Så nästa gång någon indignerat ropar att vi ska "ta tillbaka flaggan" ska det inte vara ett stridsrop för oss som är mot rasism. Det ska bemötas ljummet. Om ens alls. För rasismen bekämpas redan på arbetsplatsen, i hemmet, i skolan, i samhället. I samhället vi lever i. I samhället vi fortsätter bygga på. Tillsammans.

De territoriella gränserna kommer antagligen fortsätta finnas där, men vi borde leva som att gränserna inte fanns. Under tiden folk lägger tid på att ta tillbaka en flagga finns ett parallellt samhälle där flaggan i sig inte har någon större betydelse. Där nationen ersätts av ett samhälle där nationalismen som syns i Sverige idag inte finns.

Det må vara en idealistisk tanke och en pessimist som jag själv är den första att se luckorna i denna uppmålade bild av samhället. Ett samhälle helt utan gränser, men bilden är värd att försöka måla. För att det är människor som har målat bilden som den ser ut idag. För att det är människor som kan välja att måla om bilden. Vi behöver inte använda de färger nationalisterna har målat sin flagga med. Behöver vi det historiska bagaget?

Jag tror inte det.

Antirasistisk nationalism kan bli lika skadlig som rasistisk nationalism är. För de båda bygger på samma princip. Gränsernas betydelse. Det som finns inom nationen och det som finns utanför den. Skillnaden mellan innanför och utanför. Vi mot dom. I mina ögon känns det som att vi spelar det spel nationalisterna vill att vi ska spela. 

Antirasister och progressivt sinnade behöver tänka utanför nationen. För detta påverkar vilka färger människor väljer att måla sina visioner av framtiden med. Om vi bor i ett samhälle där folk kan måla med vilka färger de vill så kan rasisterna behålla sin jävla nation med dess begränsade utbud av färger. Vi är ändå klara med den. Vi klarar oss utan den.

Det finns inget som heter "invandringspolitik"!

Agnieszka Kwiecień, license: CC-BY 3.0
Sverige har aldrig haft någon separat invandrings- och integrationspolitik, utan denna har varit inbakad i all annan politik. När det gäller ekonomiskt stöd till de som behöver det, så har det fallit under "ekonomisk politik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.
Gäller frågan utbildning, så har det fallit under "utbildningspolitik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.
Gäller frågan brott och straff, så faller det under "rättspolitik", oavsett om det gäller svenskfödda eller invandrade, integrerade eller segregerade.


"7-klövern" har brytt sig enormt mycket om detta, men det är endast SD som ser "invandring" som en separat fråga, därför är SD det enda parti som har något som ens heter "invandringspolitik" och är det enda parti som driver något som heter "invandrarfrågan". Det finns inget annat parti i Sveriges Riksdag som idag eller historiskt någonsin separerat ut "invandringspolitik", för det har aldrig och kommer aldrig finnas en god orsak att göra detta.


 Det främsta argumentet som SD fört fram under sina 4 år i Riksdagen för att stänga till gränserna är att detta på något magiskt sätt skulle lösa alla landets problem, att det på något sätt skulle vara invandringen som är roten till alla problem vi har i landet. Denna separation av invandringspolitiken från resterande politiska områden är lite som att plocka osten från alla pizzor, för alla pizzor har ju ost.

På den politiska pizzerian krävs det vissa komponenter för att baka en godkänd pizza. Du behöver degen (pengarna), du behöver tomatsåsen (politisk inriktning, höger/vänster), osten (invandring/integration) samt toppingen (sakfrågan). Som du ser så har varje politisk pizza tre gemensamma komponenter samt sakfrågan/toppingen. Invandringen är alltid inbakad i pizzan!

Den nya bagaren på pizzerian har inte riktigt förstått hur man bakar en politisk pizza och slänger därför bara in en näve ost i ugnen och säger att toppingen kommer komma av sig självt. Degen vet hen inget om, för hen har aldrig använt deg till sina pizzor. Tomatsåsen är helt urvattnad. Hade denna bagare varit anställd på en riktig pizzeria, så hade hen fått sluta baka pizzor och istället blivit förpassad till att städa upp ugnen, som denne lyckats förstöra genom att bara slänga in ost.

Tyvärr är denna pizzeria Svea Rikes Riksdag och bagare SD får stå kvar och baka sina ostklumpar med sin urvattnade, nästan helt bruna tomatsås vid sidan av, väntandes på sin topping.

Ofrivilligt Perspektiv: Marsch och Motdemonstration.



Till att börja med:
motdemonstrationerna i Jönköping är en demokratiyttring. Ett sätt att kräva ansvar och visa missnöje. Det är ett sätt för antifascister och antirasister, oavsett politiskt färg, att ta till vara på våra gemensamma antifascistiska/antirasistiska intressen.
Att argumentera för motsatsen, att det skulle röra sig om ett demokratihinder med motdemonstrationer, är i alla högsta grad att agera medlöpare till fascisterna och rasisterna. De som argumenterar på detta sätt ser nazisternas rättigheter men inte motdemonstranternas. Motsägelsefullt kan tyckas.

Oavsett unkna och människofientliga åsikter ska folk givetvis få tala. Demokrati innefattar både "för" och "emot" och ju snabbare de som vill beskylla motdemonstranterna för allsköns brott fattar att de aldrig kan ställas till svars för vad en nazist gör desto bättre.

En fråga är värd att ställa i sammanhanget skulle kunna vara: Hade nazisterna ställt in utan tillstånd?

Mitt svar är att nazisterna antagligen inte skulle hållit sig borta från gatorna och jag tror det folkliga motstånd som mobiliserades mot dom i Torsdags den första Maj är den bästa lösningen på en dålig situation.
Eftersom jag är av den uppfattningen är det uppenbart att ställa sig den retoriska frågan: Är det bättre att ha en demonstration legitimerad av myndigheterna eller ett förbjudet kaos där alla demonstranter jagas? Inklusive motdemonstranterna?

Givetvis är aspekterna man måste se till många, det hela är inte helt enkelt. Däremot tror jag inte att någon lag eller förbud i världen hindrar folk att vara nazister. Samhälleligt engagemang mot nazismen gör det dock jävligt svårt för den att slå rot.

Inlägg i debatten.

Inlägg i debatten

Det är den 15 september 2014. Sverigedemokraternas första dag som regerande riksdagsparti. De vann valet med en betryggande majoritet av rösterna.

Och Jimmie Åkesson är ängslig.

”Hur kan det komma sig?”, tänker säkert många. Ni kan fortsätta tänka, ty detta är ingen fråga som Jimmie tänker svara på. Det är förståeligt.

Åkesson är kär. I en man. Från Iran.

Detta scenario har min kollega Ida Blomstrand och jag haft som utgångspunkt i arbetet med vår kommande film, Den blå blommans väg. För håll med om att det är en kittlande tanke, att en sån som Åkesson plötsligt skulle råka känna något som är ”fel”?

Han begriper inte varför. Han har aldrig tidigare tittat åt en man, för varför skulle han? Åkesson är ju heterosexuell. Och inte nog med det – han är heterosexuell, vit, kristen, manlig partiledare för det socialkonservativa SD. Vars politik värdesätter dessa egenskaper mer än något annat.

Riksdagsvalet 2014 var inte vilket val som helst. Det var valet då svensken beslöt sig för vad det innebär att vara svensk, vad det innebär att vara ”en av oss”. Föga förvånande kände majoriteten väljare samhörighet med SD:s definition av svenskhet. SD var nämligen partiet som förespråkade det normativa. Det gemensamma. Det som skapar ett tryggt samhälle befriat från det obegripliga, det främmande.

Det obegripliga, det främmande, du och jag. Vi som aldrig tillåtits känna samhörighet med massan, men som hasat oss fram ändå. Vi har ju haft varandra. Tillsammans har vi vågat säga ifrån när någon behandlat oss som skit. När någon kallat oss saker vi själva inte kan känna igen oss i. Och vi har alltid i viss mån haft politikerna på vår sida.

Fram tills idag. Detta är första dagen i våra liv som makthavarna medvetet gör skillnad på de som är normala, och vi som är annorlunda. Vi som är ”de smaklösa figurerna i Prideparaden”. Vi som är ”det största utländska hotet sedan andra världskriget”. Vi som aldrig ens träffat de som väljer att kalla oss dessa saker.

Och mitt i denna röra; Jimmie Åkesson, som inte kan bedyra sin kärlek till den där mannen från Iran. Åkesson, som i utkastet till sin bok, Satis Politio, skrev att han aldrig någonsin kommer att förstå sig på homosexuell kärlek. Det är nog inte heller många som hade krävt det av honom. Åkesson var ju trots allt hetero ut i fingerspetsarna då det begav sig, liksom alla andra som ännu inte hunnit känna attraktion till en människa av samma kön.

Idag förstår han bättre. Synd bara att ingen annan gör det. Och han har bara sig själv att skylla.

Alexander Kuronen
Student, Medieproduktion, Högskolan i Halmstad

Efter den 14:e September.



Idag möttes vi av
en artikel i ETC där representanter från det antirasistiska nätverket IMR (Inte rasist, men) förklarar att de kommer föra den antirasistiska kampen väldigt hårt ända fram till valdagen och att vinsterna vi gör måste firas. Vi håller med, vi har kommit en bra bit och det breda engagemang som sprider sig bland gemene man är definitivt värt att uppmärksamma.

Men vad vi tror kan hända är att man faller in i passivitet i och med att man tror sig vara nära ett samhälle fritt från rasism. Vi kan inte försätta vårt hopp i tysta majoriteter eller dagstidningar. Kampen måste fortsätta framåt, aktivt och under fortsatt utveckling. Vi kommer precis som IRM att fortsätta kämpa hårt ända fram till valdagen.

Vi ska dock komma ihåg att det även finns ett liv efter den 14:e September. Vi kan inte sätta oss ned och ta en glas nu och vi kan inte göra det efter September heller. För vi är inte en del av etablissemanget och vi lever inte efter mandatsperiodernas klocka.
Segrar kan ha ett viktigt symboliskt värde men kampen mot rasism och för jämlikhet kan aldrig bli perfekt. När den här generationens antirasism institutionaliseras lämnar det dörren öppen för extremhögern att stå som det radikala alternativet. Det är därför vi ser med viss tvetydighet på IMRs debattartikel och vi tror att det finns delar av den antirasistiska rörelsen som gör det med oss.

Att få medier och de etablerade politiska aktörerna att reagera på ens arbete är inte nog. Detta även om arbetet man gör är bra. Vi delar inte synen som framförs i debattartikeln, vi anser att folk redan nu firar vinsterna. Däremot är det en bit kvar tills att det demokratiska engagemanget som finns i gräsrötterna accepteras som en del av samhällsmaskineriet utan att det assimileras till detta.

Vi har inte råd att se kampen i form av vinster och förluster. Vi måste mäta den i förändring och där har vi en bit kvar att gå. Den här hunden fortsätter hoppfullt att skälla även efter September.

- Johan och Dennis, Nätverket Mångfald.




Ofrivilligt perspektiv: Om den tyste.

I en värld där även klassiskt skygga yrken kräver mer och mer nätverkande kommer alltid den blyga personen få stå tillbaka. Detta oavsett talang och nedlagt arbete. Oavsett vilja och förhoppningar.

Maik Meid
Det är inte bara en butikspersonal eller en bibliotekarie som man söker tjänst som, det är även en person som orkar, vet och bryr sig om hur man ska umgås med folk. En händig kompis.

En relativt sund tanke kan tyckas. Människor gillar att bli bra bemötta, de ogillar stela sociala situationer och vem är egentligen inte hellre i sällskap med ett charmtroll istället för en tyst fé? Varje tjänst som kan fyllas på arbetsmarknaden kan göras bättre genom att man är service-minded eller att man kan vara rolig med kollegerna på fikarummet.

Personer som av en eller annan anledning inte är lagda åt det pratsamma hållet är mindre efterfrågade. Både på arbetsmarknaden och i rent sociala sammanhang.
Oavsett om du har Asperger Syndrom eller helt enkelt bara är den där personen som helst gör annat än att planlöst tala så får det liknande konsekvenser i livet.

Frånvaron av chanser för dig som inte kan manipulera din omgivning genom prat kommer antagligen kännas. Och det är just frånvaron av något som är hindret, det är som oftast ingen som medvetet kommer stå i vägen för att du ska kunna leva ut dina drömmar på samma villkor som den äventyrliga societetspersonen.

Ingen kommer slå dig över huvudet med en paddel efter den misslyckade arbetsintervjun, men det obesvarade löftet om att "vi hör av oss" kan kännas rätt tungt emot huvudet det också.

Det paradoxala i det hela är att Herr eller Fru Tyst antagligen är den personen som inte tar upp sina problem med dig. Kanske kommer det ut lite då och då. Ett sms här, en snabbt yttrad mening där. Men det här är inte personen som du kommer ha timmeslånga intima samtal med.

I en värld där social kompetens och nätverkande värderas högt borde folk ändå ta mer hänsyn till folk som helst inte gör mycket väsen av sig. Oavsett anledningen till tystnaden. Alla kan inte förväntas att vara socialt kompetenta eller ha "go getter"-attityder. Ändå förväntas alla kunna ha det, det ingår i samhällssystemet.

Man är, enkelt uttryckt, personen som hellre är tyst.

Det måste ju givetvis respekteras. Även i vårt socialt hetsande samhälle. I en värld där hänsyn bör tas till alla, oavsett kön, sexualitet eller hudfärg, är den tyste personen fortfarande karaktärstroget skygg.