Karlsson: Högerns logik och retorik.

Populära ord finns det många av, men ca. 10% av svenska folket tycks fastna för vissa av dem mer än andra. Idag vill jag prata om den retorik man ofta ser i kommentarsfält från SD-anhängare och annat högerfolk.

Bild av Marcus Quigmire.

Läser du kommentarsfälten på vilken artikel som helst som handlar om någon som är löst associerad med Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti eller något annat av de högerextrema "partierna", så kommer du se mycket av samma sak. Efter ett tag känns det nästan som om du läser någon slags copy-paste-roman snarare än sakliga argument förda av logiskt tänkande varelser. Högern skriver ofta i trendord. Om någon refererar till något som hänt tidigare så får man oftast läsa i inlägget därefter ett väldigt missriktat "cirkellogik". Om en person säger något emot SD's politik och hänvisar till något mer vänster än SD (vilket är de allra flesta andra partier), så ser man oftast "PK-kommunist" eller det något brutalare "kommunistsvin" alternativt "vänsterextremist" i nästa inlägg.

Det jag personligen tycker är något underhållande när jag läser dessa saker är att de ofta beskriver sin egna situation eller sitt egna inlägg. Det blir någon slags metahumor av det hela, när man läser saker som:

När verkligheten inte passar in i ideologin och agendan, så förvränger man verkligheten i sann PK/kommunistisk anda. 

i kommentarsfältet till en artikel om hur SD's hela valkampanj gick i stöpet när det visade sig att det inte alls fanns organiserat tiggeri. I själva verket är det SD, som i sin valkampanj förvred verkligheten och baserade sina "källor" på rent subjektiva antaganden av ett fåtal anonyma personer i Skåne (dokumentet hade till och med varningstext om att detta var subjektiva antaganden).

Ordet cirkelargument eller cirkellogik används oftast när någon annan under flera inlägg ger utlägg för sina argument. Ett färskt exempel för min egna del är när jag debatterar den nazistiska symbol som SD's ordförande för Stockholmsdivisionen, Robert Stenkvist, sågs bära under Almedalsveckan. När min motdebattör frågar om alla runor är nazistiska svarar jag med att det bara är de som används av nazistiska organisationer som blir symboliskt laddade. När en tredje person då hoppar in och frågar om en symbol som SD skulle använda då blir nazistisk svarar en fjärde person med att SD är ett nazistiskt parti, därför skulle symbolen bli nazistiskt laddad.
Detta fick genast påhopp av de båda SD-anhängarna, som anklagade det för att vara ett cirkelargument. Båda skrev nästan kopior av varandras inlägg, postade inom sekunder från varandra, med argument som "Detta gjorde cirkelargumentet komplett. När SD skapar en symbol blir den nazistisk och när SD bär en nazistisk symbol blir SD nazistiskt."

Jag tror inte dessa personer vet vad cirkellogik är, men detta är ett perfekt exempel på vad som inte är cirkellogik. Låt oss bryta ner det för dem som inte riktigt hängde med:
1) Om en person bär nazistiska symboler är det en indikation på nazism hos personen
2) Om ett nazistiskt parti börjar använda en symbol blir symbolen nazistiskt laddad
3) Därför är en person som bär en symbol från ett nazistiskt parti troligen en nazist

Om man läser dessa tre steg så finns det inget i det som refererar tillbaka till sig själv. Här är ett exempel på cirkellogik:
1) En person påstår att en som bär nazisymbolik är nazist
2) Personen påstår att ett nazistiskt partis symboler är nazisymboler
3) Personen påstår att partiet jag håller kärt är nazistiskt
4) Personen måste tycka att partiet är nazistiskt för att partiet bär symboler de själva skapat

Problemet är att ingen av oss två som inte är SD-anhängare har nämnt att personen i fråga skulle vara nazist för att denne bär symboler från SD, därmed faller punkt 4 ovan.

PK, eller Politiskt Korrekt, är ett annat ord som ofta slängs ut. Detta blir oftast ett skällsord och riktar sig mot alla meningsmotståndare. Politisk korrekthet handlar i grund och botten om att man inte skall slänga ur sig ord och symbolik med viss laddning då dessa kan uppröra folk i onödan. Efter införandet av politisk korrekthet i hela västvärlden under 70-talet, som svar på 50- och 60-talets ganska hårda utbud av ord, har flera ord i stort sett försvunnit från allas vokabulär... utom de på högerkanten. De som slänger ur sig dessa ord bara för att de kan, de som inte bara ser det som att det inte finns något fel i att förolämpa någon annan, utan ser det som deras rätt att göra detta. Dessa personer gillar inte att det kan ses som fel att slänga ur sig symboliska ord.

Märker ni också ett tema här? Rasister, nazister och högerextremister som inte ser kopplingen mellan deras egna ideologi och symboler för denna ideologi? Som tar illa upp om någon kallar dem för rasist, nazist eller högerextremist efter att de använt symboliken? Jo, jag tror vi hittat en av källorna till föraktet här.

Extremt motexemel är en annan retorisk mekanism som ofta används. Jag har fortfarande inte sett ett enda exempel på detta där motexemplet inte är byggt på ett löjligt antagande om associationsskuld. I exemplet ovan om nazistisk symbolik svarade någon med "Men jag ser ju varenda vänster-jävel gå runt med Che Guevara på en tröja. Betyder de att personerna som bär dessa är massmördare, precis som honom?".
Detta är ett extremt exempel som först bygger på antagande om att det skulle stämma att "varenda" person från vänstersidan bär tröja med detta tryck. Efter det måste vi ju anta att varenda person som går runt med en symbol för något är en karbon-kopia av symbolikens ursprung. Anklagandet om nazi-märket var inte att Stenkvist skulle vara Hitlers reinkarnation, utan att han skulle sympatisera med ideologin. Motexemplet kräver dock att alla som bär symboliken skulle härma handlingarna från ideologins grundare.

Sedan har vi min favorit: "Jag såg det på stan"-argumentet! Det är här som debattören oftast förlorar all trovärdighet, när denne har lagt ut ett påstående som verkar så fruktansvärt befängt och någon ber om källa för påståendet och svaret blir något liknande "Jag ser det på stan varje dag".
Jag skulle kunna göra en hel artikel bara om felen med detta argument, men jag skall försöka förkorta det här.

Låt oss tala ett neutralt språk, matte!
Personerna argumentatören kan se vid varje givet tillfälle är en liten procent av de som rör sig utanför sin lägenhet vid den tidpunkten. Detta utgör en ännu mindre procent av de i landet som passar in på beskrivningen. Dessa i sin tur utgör inte ens 1% av hela världens befolkning av denna beskrivning.
Argumentet framförs alltså på en liten procent av mindre än 0.1‰ (eller 1% av 1%) av alla som personen talar om. Och av dessa är det inte ens alla som gör vad personen anklagar dem för!

Det finns otaligt fler exempel, jag skulle kunna skriva en hel ordbok med trendord som högern använder sig av, men det känns nästan som om någon redan gjort detta. Min mening med denna artikel var att försöka hitta en gemensam nämnare till allt detta, men jag tror att svaret är för enkelt för det. Jag tror att det helt enkelt är svårt för majoriteten av dem att formulera riktigt vad de tycker och tänker. Det känns på något sätt rätt, men de kan inte riktigt beskriva varför det känns rätt och därför kopierar de texter från andra som kunnat beskriva känslan. Problemet uppstår när denna beskrivning inte heller följer någon form av logik, annat än den obeskrivbara känslan som de inte kan uttrycka i annat än hat och hatiska handlingar.

Det är föga förvånande att man ser många artiklar om högerextremism, rasism och xenofobi när man söker efter psykologiska förklaringar till att inte kunna beskriva sina känslor.